Innehåll

•  Hem / nyheter
•  Redaktionellt
•  Branschorg.
•  Reportage
•  Maskinuthyrare
•  Mässor

•  Om SRT
•  Kontakta oss
•  Prenumerera
•  Media info


Ladda hem det senaste numret i PDF-format. Svenskrental som PDF

Swedish Rental Hyrex Kedjan

AAA logo

 

   

Repotage » STORA FRAMGÅNGAR I GARPENBERGS GRUVA

STORA FRAMGÅNGAR I GARPENBERGS GRUVA

Långt nere i berget i Garpenberg finns återigen rikedomar som beräknas räcka i ca 20 år. Och om metallpriserna håller i sig kan man fortsätta generera en vinst varje månad och skapa mer sysselsättning. Men det krävs mycket utrustning för att få upp rikedomarna till ytan och inte minst pumpar som håller vattenmassorna borta från gruvschakten.

På väggen nere på 1100 meter i Garpenbergs gruva står texten ”Highway to Hell” och en pil till höger neråt sprayad på bergväggen. Men tack och lov är det en felaktig vägvisare. Här gäller snarare motsatsen. För det första vakar Guds öga över de som arbetar långt nere i gruvan och som ett tecken på det står ortens kyrka majestätiskt mitt i gruvsamhället och rakt över den 1100 m djupa gruvan. Och för det andra så är gruvans drift och goda utveckling en välsignelse för hela bygden.

Kraftigt uppsving
Men texten ”Highway to Hell” och en pil kan ses skrivet på väggen nere på drygt 1100 meter under jord, strax innan man når den absoluta botten i gruvan. Den absoluta botten i alla fall för tillfället. Garpenbergs gruvområde, som ägs av Boliden Mineral AB upplever, som många andra gruvor, en fantastiskt högkonjunktur och lönsamhet. En viktig orsak är att metallpriserna ökat kraftigt under de senaste åren. Men i Garpenberg bryts inte vilka metaller som helst. Här handlar det främst om zink, bly, silver, guld och koppar. Man bryter och anrikar drygt 1,2 miljoner ton malm i Garpenberg. Ur detta utvinns olika sliger, som skickas mestadels till Bolidens smältverk i Norden. För närvarande pågår ett förprojekt att öka produktionen i framtiden. Totalt arbetar ca 300 egna anställda i Garpenberg och ytterligare ett 100-tal entreprenörsanställda. Förutom de som arbetar med själva brytningen,bergarbetarna, jobbar även ett 30-tal ”gruvbyggare” i gruvan. Dagens gruvdrift, som till största delen är mekaniserad, utförs med mycket avancerade utrustningar och kräver välutbildad personal. Med bergborrningsriggarna Atlas Copco L2C borras hål i bergväggen. En salva består av upp till 60 hål som vardera är mellan 4-5.5 m djupa. Efter borrningen laddas salvorna med sprängämne och sprängs. Malmen som sprängts loss lastas och förs upp till ytan för utvinning av metaller.

Nya stora malmkroppar
Men Garpenbergs gruva har inte alltid gått så bra som nu och så sent som i slutet av 1990-talet fanns planer på att stänga gruvan. 1998 hittade man dock den för Garpenberg nu så viktiga fyndigheten Lappberget. Fyndigheten är den hittills största som funnits i Garpenberg och den är dessutom betydligt rikare på metaller än de övriga malmkropparna.
“För några år sedan började ”flytet” i Garpenberg. Först hittade vi malmtäkten Finnhyttan som var full av silver och sedan hittade vi Tyskgården som ligger rakt under kyrkan. Också den var malmrik. Men det verkliga vändningen för gruvdriften här i Garpenberg kom när vi hittade Lappberget. Det är där vi bryter just nu”, säger Reidar Eriksson som är försteman på gruvservice.
“Lappbergets malmkropp är ungefär lika stor som fyra fotbollsplaner i yta och idag är brytningen planerad att sträcka sig ner till 1100 meters djup. Berget är dock mineraliserat ner till 1500 meters djup under jord. Med den teknologi vi använder idag och genom våra beräkningar så finns det malm att bryta i åtminstone 10 år kanske till och med 20 år till. En omfattande prospektering pågår som bäst i Garpenbergsområdet och resultaten hittills har varit mycket goda. Malmreserven har under de två senaste åren ökat med ca 13.5 milj ton malm eller 11 års brytning. Dessutom har mineraltillgångarna ökat från 7.5 till 20.8 milj ton”, tillägger Reidar.
Garpenberg är återigen en stor och viktig arbetsplats för bygden och här jobbar flera generationer av samma familj i gruvan. Det är Reidar Eriksson själv ett bra exempel på. Han har arbetat i gruvan sedan 1984. Hans far Helge arbetade också i gruvan och tre av hans bröder arbetar direkt eller indirekt med gruvdriften i Garpenberg.
”Här i Garpenberg är det väldigt vanligt att flera generationer arbetat vid gruvan. Förr fanns en fullödig gruvskola som man satte nyanställda i. Sedan försvann den under några decennier men nu har den startats upp igen”, säger Reidar.

Nytt pumpavtal med ABS Pumpex
När Reidar pratar om brytning i upp till 20 år till myser ABS Pumpex säljare Rolf Magander som, tillsammans med kollegan och ABS Pumpex marknadsassistent Helena Hedbom, sett till att SRT fått besöka gruvan.
Orsaken är att ABS Pumpex nyligen tecknat ett serviceavtal med Boliden Mineral och Garpenbergs gruva. Avtalet innebär att man löpande servar alla de läns- och slampumpar som används i gruvdriften. Slitna och skadade pumpar repareras vid ABS Pumpex servicecenter. I de fall en reparation inte lönar sig byts de ut mot nya pumpar och då så klart med nya ABS Pumpex-pumpar. Nu löper nog inte avtalet på 20 år men med ett gott samarbete och bra pumpkvalitet kan samarbetet bli långvarigt.
“För ABS Pumpex är avtalet oerhört betydelsefullt och vi är mycket glada över detta. Samtidigt vet vi att ABS Pumpex verkligen har något att erbjuda, d v s en bättre lösning på gruvans pumpsituation som skall innebära ökad pumpkapacitet och framförallt så lite krångel som möjligt”, säger Rolf Magander.
När vi beger oss ner i gruvan åker vi först hiss ner till 420 m. Det blåser i hisschaktet när hissen, med en hastighet på 5 meter i sekunder, sveper förbi den ena nivån efter den andra. Ner på 420-metersnivån fortsätter färden neråt med bil. Det finns totalt 60 olika typer av fordon som används i gruvan. Med så mycket utsläpp krävs dels en mycket effektiv ventilation och dels en kraftfull friskluftstillförsel. Och luften i gruvan är det inget fel på. Reidar stannar till vid vad man kallar ”Pumpex-lagret”. Här står ett 60-tal pumpar. En del av dessa skall servas, andra repareras eller placeras ut på olika platser i gruvan. Utöver lagret på 60 pumpar är omkring 100 pumpar redan i drift i gruvan och ytterligare ett 30-tal är på service. Reidar uppskattar att man idag har ungefär 200 läns- och slampumpar i gruvan och allteftersom produktionstakten ökas kommer man behöva fler.
“Vi ser optimistiskt på samarbetet med Pumpex. Så här långt har samarbetet fungerat bra och vi vet att pumparna lever upp till våra krav, i alla fall de krav vi har i nuläget. I en gruva som denna är vi fullständigt beroende av en effektiv och fungerande pumplösning. Annars skulle vi svämma över eftersom berget innehåller så mycket vatten. Innan vi slöt avtalet med ABS Pumpex kom 75 procent av våra pumpar från Flygt. Resterande del kom från Pumpex. Nu håller vi successivt på med att byta ut alla gamla pumpar till Pumpex-pumpar”, säger Reidar.
Man använder i huvudsak tre olika storlekar av länspumpar i gruvan samt en typ av slampump. Kapacitetsbehovet ligger mellan 1000 till 3000 liter per minut.

En mil lång huvudväg
Målet med vår resa är att nå den nuvarande lägsta punkten på gruvan. Vägen dit är ganska omväxlande och vid ett parti på sträckan stöter vi på kraftig dimma inne i berget. Det handlar inte precis om någon autostrada. Huvudtunneln ner i berget är en mil lång och räknar man alla andra småvägar blir siffran betydligt högre. Det är på sina ställen ganska trångt och lerigt i tunneln. Reidar måste hålla koll på komradion så att vi inte krockar med någon av malmbilarna. Det är regeln ”störst kör först” som gäller och det finns inte plats att mötas i tunneln utan man måste ta sig till en mötesplats eller tunnelkorsning.
På väg mot botten stannar vi till vid en fin och upplyst plast med riktigt högt i tak. Här ligger gruvans nya verkstad och här har bl a Sandvik verkstad och lager för sina borrkronor. Strax intill håller man på att bygga en ny matsal mitt inne i berget samt kontor som skall vara klart i april nästa år.

Det kritiska ögonblicket
Men vi har många hundra meter kvar ner i berget. Sakta men säkert arbetar vi oss ner med den fyrhjulsdrivna bilen. Vägen går nedåt som i en spiral och vi passerar ett antal orter där brytningen redan avslutats i Lappbergets malmkropp. När man brutit färdigt på en nivå fyller man igen hålrummet för att minimera risken för ras. De flesta tunnlar och utrymmen i gruvan är förstärkta och man använder sprutbetong i taken och längs tunnelsidorna. Vi åkte ner i gruvans södra del men har nu förflyttat oss till Garpenberg Norra, som också har en uppgång till jordytan. Vi börjar närma oss 1100-metersnivån. Här är det ganska tyst och lugnt och ingen trafik alls eftersom brytningen inte startat på den här nivån ännu. Nu arbetar man med borrningsarbete för att aptera sprängladdningar. Dessa moment, aptering, sprängning och utlastning är de mest kritiska ögonblicken i brytningen då risken för ras är som störst.
Vi kommer fram till den beryktade korsningen med en pil texten ”Highway to Hell” skrivet på väggen. Vi följer pilens riktning neråt och efter några krökar når vi fram till vägs ände och en gigantisk bergborrningsrigg från Atlas Copco. Här längst inne i berget jobbar Stefan Hagberg och Bengt Hammargren med att förbereda för sprängarna. När Stefan slår av maskinen hör man hur berget ”jämrar” sig. Det knakar och smäller men är helt normalt, enligt Reidar.
”På en del ställen finns spänningar i berget och då uppträder sk smällberg. När man börjar borra i det så lugnar berget ner sig”, säger Reidar.
Vi har nått resans mål och vänder återigen mot dagsljuset. På väg upp igen passerar vi alla pumpgropar med frustande länspumpar från ABS Pumpex som driver vattnet till ytan. Men det är inte bara Pumpex pumpar som suger, det gör också berget och magen. Innan vi tar hissen upp bjuds vi på en härlig middag bestående av bl a renskav.


Senast uppdaterad: 2008-01-21 16:05:49 Upp

 

   


HTC greyline

 
| © Copyright Svensk Rental 2008 | info@pdworld.com | Ansvarig utgivare: SCOP AB | Built on Blueline Design Administration Office |